Du som saknar vänner och knappt vill andas mer

Här kommer en underbar
dikt som Jonas Gardell läste
upp i
Ett Herrans Liv.
Den handlar om svår uppväxt,
mobbing och hur man tar sej upp.

Det finns dom som gjort dej illa,
det finns dom som inget vet.
Det finns dom som gjort en grej
av att skrika ut din hemlighet.
Det finns dom som stal din stolthet,
det finns dom som tog ditt mod.
Och dom som ingenting förstod.

Dej som ingen känner.
Dej som ingen ser.
Du som saknar vänner
och knappt vill andas med.
Hör på mej min kära,
hur ska jag få dej att förstå?
Du måste resa dej och gå.

Vägen tom och öde.
Gryningsljuset klart.
Du står vid busshållplatsen
och bussen kommer snart.
Nu lämnar du allt gammalt,
här tar din barndom slut.
Nu tar du steget... ut.

Och när du har rest dej.
vänd dej inte om.
Det finns ingen väg tillbaka,
varifrån du kom.
Och allt dom ville ge dej
har du rivit och förstört.
Allt dom hade att säga,
har du redan hört.

Men det finns nåd för nya världar.
Mycket större än den här.
Nya skapelser och tider,
nåd för allt som blir och är.
Och alla deras lögner
betyder ingenting.
Tro mej när jag säger;
skammen var aldrig din!

Kommentarer
Postat av: Jenny

hihi japp;) de e bra med mig! hur är det själv?:)

åh gardell är bra!

2008-08-23 @ 18:19:06
URL: http://penajs.blogg.se/
Postat av: Sara

Jag hade också kunnat packa i två dagar om jag bara hade fått en lägenhet!:)



Himla din den här, tror jag lånar den!

2008-08-26 @ 13:39:25
URL: http://ssel.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0